I denna ramsa beskrivs en inre kamp hos en självförklarad individualist, som brottas med allvarliga tveksamheter kring sina livsval.
Detta leder ofta till ett dilemma: viljan att gå sin egen väg, samtidigt som osäkerheten om det verkligen är rätt spår är stark.
Vill du gräva lite djupare?
Här följer tre perspektiv:
1. En självsäker individualist som tvekar
I den första versen uttrycks ett tydligt ställningstagande: att varje människa bestämmer över sitt liv och sina val.
Men redan i den andra versen skakas denna självklarhet av tvivel. Visst vill man leva på ett bestämt sätt – men den ”inre tvekan” hindrar en. De egna, till synes självklara livsvalen kolliderar med tvivlet, vilket leder till att man ifrågasätter sig själv eller känner sig fast i osäkerhet.
2. Nekandet och flykten från klara fakta
I andra versen ser vi en konflikt mellan ”flykten från det klara” och den ”inre tvekan”.
Vi vill gärna undvika svårigheter som konfronterar oss med konkreta fakta – livets verklighet.
Ofta försöker vi ”fly från det klara” för att slippa ta itu med obehagliga eller utmanande sanningar.
Men tvekan blir en inre kamp: vi undviker gärna, samtidigt som vi anar att det vi flyr ifrån kanske är nödvändigt att möta.
3. Hopplöshet – dumheten i att fortsätta förneka sin kallelse
I den sista versen ställs frågan om detta är ett ”hopplöst fall”.
Förnekelse och flykt leder sällan till ett meningsfullt liv.
Frågan bär på ett dolt svar: det är ”dumt” att fortsätta undvika det som i själva verket är ens kall – hur stor rädsla och tvekan än må vara.
Så var finns hoppet? Hur görs framsteg?
Känner du igen denna kamp?
Dela gärna dina tankar hår på denna sida – eller ta kontakt via ett personligt meddelande.
Lämna ett svar