Två bebisar ligger i sin mammas mage.
Den ena vänder sig till den andra och frågar:
– Tror du på ett liv efter förlossningen?
– Självklart, svarar den andre. Det måste ju finnas någonting efter förlossningen. Jag tror att vi är här för att förbereda oss inför något som ska komma sen.
– Det där är nonsens, säger den första, jag tror inte på något liv efter det här. Vad för slags liv skulle det vara?
– Jag vet inte … men det kommer att finnas mer ljus än här. Kanske kommer vi att kunna gå på våra ben och äta med våra munnar. Det finns kanske en mening som vi ännu inte förstår.
– Men det är löjligt. Hur skulle vi kunna gå på våra ben? Och att äta med våra munnar låtar helt absurt. Och förresten navelsträngen som förser oss med allt som håller oss vid liv är alldeles för kort. Vi skulle inte kunna ta oss någonstans. Liv efter förlossningen kan logiskt sett uteslutas.”
– Ja, men tänk om det bara är helt annorlunda än här, att vi inte behöver den här navelsträngen längre.
– Okej, men om det fanns ett liv efter förlossningen, varför har då ingen någonsin kommit tillbaka? Nej, förlossningen är slutet på livet. Efter förlossningen finns inget annat än mörker, tystnad och glömska. Det leder ingenstans. Det är slutet på livet.
– Men vi kommer säkert att möta mamma, och hon kommer att ta hand om oss.
– ”Mamma? Du tror faktiskt på ’mamma’? Om mamma existerar … var är hon nu?
– Hon är överallt runtomkring oss! Det är i henne vi lever. Utan henne kan varken vi eller världen existera.
– Jag kan inte se henne. Därför är det helt logiskt att hon inte finns.”
– Ibland, när du är tyst och verkligen lyssnar, kan du förnimma hennes närhet. Du kan höra hennes kärleksfulla röst tala från ovan.
*Källa: Mike Wachira ”realmikewachira” @ Instagram sedd den 24 mars 2025, länk
Är denna berättelse jollerprat? Ja, självklart.
Likaså försöker vi människor ofta ge fritt utrymme åt ett skeptiskt tänkande. Utifrån det som ligger rakt framför näsan drar vi slutsatser utan vidare eftertanke. Och om det råkar klinga med någon form av ”vetenskaplighet” tar vi det lätt för givet – även om argumentet hanteras utanför en ordentlig vetenskaplig ram.
Här följer några funderingar ur ett kristet perspektiv. Jag hoppas att de uppmuntrar till att lyfta tänkandet till ett högre plan.
1. Att tro på något man ännu inte ser
”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
– Hebreerbrevet 11:1
I Bibeln uppmuntras människor att tro på Gud och hans löften även när de inte kan se bevis för dem. Jesus sa till Tomas: ”Saliga är de som tror utan att ha sett.” (Johannesevangeliet 20:29). Liksom bebisen i berättelsen som tror på livet efter förlossningen utan att ha bevis, kallas vi att tro på evigt liv och Guds rike trots att vi ännu inte kan se det helt.
2. Att tänka bortom begränsningen av ett bestående ramverk
”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.”
– Jesaja 55:8
Människan är ofta fast i det hon kan förstå och uppleva här och nu, men Gud kallar oss att tänka större. Liksom bebisen som inte kan föreställa sig livet utanför livmodern, har vi svårt att greppa himlen och Guds planer. Bibeln uppmanar oss att förnya vårt sinne (Romarbrevet 12:2) och se bortom det synliga (2 Korinthierbrevet 4:18).
3. Logikens irrvägar som förhindrar att se alternativ bortom vad som upplevs nu
”Var inte visa i era egna ögon, frukta Herren och håll er borta från det onda.”
– Ordspråksboken 3:7
Människans logik är begränsad. Den första bebisen avfärdar tanken på livet efter förlossningen eftersom det inte passar in i hans nuvarande erfarenhet. På samma sätt avfärdar många tron på Gud eller evigheten eftersom den inte kan bevisas enligt mänskliga resonemang. Bibeln varnar för att lita för mycket på sin egen förståndskraft och i stället förtrösta på Gud (Ordspråksboken 3:5-6).
4. Förberedelse för det okända
”Men som det står skrivet: Vad inget öga har sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.”
– 1 Korinthierbrevet 2:9
Bebisen i berättelsen menar att tiden i livmodern förbereder dem för något större. På samma sätt ser Bibeln jordelivet som en förberedelse för evigheten. Vi formas här för att en dag möta Gud (2 Korinthierbrevet 5:1).
5. Relation mellan tro och skepticism
”De kloka ska stå där med skam, de ska fångas i sin egen vishet.”
– Jeremia 8:9
I berättelsen ser vi två kontrasterande inställningar: tro och skepticism. Bibeln visar liknande exempel, där en del väljer att tro på Jesus medan andra förkastar honom. Fariséerna förkastade honom av skeptiska skäl, medan lärjungarna följde honom i tro.
6. Tillhörighet och ursprung
”I honom är det vi lever, rör oss och är till.”
– Apostlagärningarna 17:28
Den troende bebisen förstår att de lever i moderns närhet, precis som vi lever i Gud. Bibeln talar om att vi är skapade av Gud, att vi är hans barn (Johannesevangeliet 1:12) och att vi existerar i honom.
7. Det finns en högre verklighet
”Mitt rike är inte av denna värld.”
– Johannesevangeliet 18:36
Jesus talade ofta om Guds rike som en högre verklighet, en som inte är begränsad till det vi ser här och nu. Bebisen i berättelsen har en liknande uppfattning: det finns något större bortom denna tillvaro, även om det inte syns.
8. Tystnadens och lyssnandets betydelse
”Bli stilla och besinna att jag är Gud.”
– Psaltaren 46:10
Den troende bebisen säger att man kan uppleva moderns närvaro om man lyssnar i tystnad. På samma sätt lär Bibeln att Gud ofta talar i stillhet, som när Elia hörde Guds röst i den svaga susningen (1 Kungaboken 19:12).
9. Rädsla för förändring
”Var inte rädda! Tro endast!”
– Markusevangeliet 5:36
Den skeptiske bebisen är rädd för förändring och vill hålla fast vid det han känner till. Bibeln visar att människor ofta fruktar förändring, men Gud uppmanar oss att lita på honom och våga gå vidare (Jesaja 41:10).
Lämna ett svar